Jag ligger i soffan med boken Heroine av Unni Drougge. Har just läst de inledande sidorna. Verkar lovande. Baby ligger i mitt knä och drömmer. Det märks. Hon skakar, rycker och gnyr i sömnen. Hela jag blir varm när hennes kroppsvärme tränger igenom täcket. Jag blir lugn. Aldrig trodde jag att ett så litet knytte som Baby skulle få mig känna sådan avslappnad bekvämlighet. Ibland vaknar hon till, utgör något slags läte, tittar på mig, gnuggar sig i ögonen med tassen och somnar om. Jag vågar knappt röra på mig. Det här ögonblicket är alldeles för sött och mysigt för att förstöra genom att röra mig i för hastiga rörelser. En katt. I en lägenhet på 60 kvadrat blir det lätt ensamt. Hon är bästa sällskapet och hon får mig att skratta.