Får ångest. Prestationsångest. Det är svårt. Och jag ställer de högsta kraven jag kan på mig själv. Samtidigt som jag bara önskar att kursen är över, även om jag bara får godkänt. Men jag lurar mig själv. Godkänt duger aldrig för mig. Jag förstår inte hur jag ska skriva den här hemtentamen. Jag vet inte hur jag ska få ihop det. Hur jag ska koppla samman metod med dessa vetenskapsfilosofiska gubbar. Jag kan inte. Jag erkänner... jag förstår inte. Skäms över det jag hittills skrivit och vill bara radera allt. Men jag kan inte bättre, det är svårt att få ur sig orden. Tentafrågan är svårbegriplig och dessa vetenskapliga traditioner är diffusa. Blä.

Helgen är ledig. Helgen är lugn. Helgen är glad. Helgen är vin.

Det slutar aldrig snöa. Fast idag har jag på något sätt funnit mig i det. För vad kan jag göra åt snöfallet? Nu är det ändå så mycket snö att det börjar bli fascinerande. Stora högar bredvid vägarna och knähögt på gräsmattorna. Det är heller inte särskilt kallt ute idag.
Imorse när jag gick till hållplatsen hittade jag en genväg. Den går mycket fortare. Eller iallafall 3 minuter. Den vägen är lite roligare också. Det händer en hel del. Gräsmatta, stig, höghus, radhus och baksidan av torget. Jag hittade ett gatukök på baksidan av torget också. Fast de hade bara en massa köttiga saker där. Tycker om min genväg.
Idag är en ledig dag. Läser kurslitteratur och småplockar här hemma. Har städat lite. Kalkat av min kaffebryggare också. Vuxen idag. Mhm.
Mötte upp M vid lunchtid och promenerade Avenyn ner och vidare till Andrum. Var nog ett år sedan jag var där. Minst. Lika gott som jag minns det. Och ett kärt återseende. Hade tröttnat så på maten. Men nu var det som första gången. Fortfarande lika rutinerad på att gå nerför den branta trappen med brickan utan att tappa något. Yes. Är fortfarande mätt.
Nu, läsa mer kurslitteratur.

Värme, S.

Ps. Äventyr idag.

Be-bop-a-lula hela jävla dan

När finns tid?

Lugn. Varm. Glad. Trygg. Berörd.
Jag mår bra. Jag mår jättebra nu. Bara blundar och ryser. Jag har så mycket att vara tacksam över. Jag är lyckligt lottad. Lycklig. Och hoppfull. Tack.

NEJ SNÄLLA LÅT BLI!!!

Ane Brun - Love and Misery

The best in me
Look at us and try to see
look at me
I´m your love and misery

The best in you
I understand what you can do
understand me
I´m your love and misery

You may go
It´s okey restless as you are
Rest with me
I´m your love and misery

This is true
I am fragile just like you
You and me
We are love and misery

Ane Brun – Love and Misery (Tobias Froberg Ane Brun)

Februari
Är det slut på vinter nu? Snart? Snälla.
Jag tycker inte om mössa. Tycker inte om tjocka jackor. Eller stickiga halsdukar och svettiga skor för den delen heller. Gillar tunna skor, korta shorts och koftor.
Skolan idag var bitterljuv. Bra och dålig. Eller dålig och bra. I den ordningen. Först hade vi en föreläsning om intervjuer. Vad man borde tänka på. Det vi fick höra kunde en apa räknat ut. "Tänk på att kanske inte sitta i en bullrig miljö utan där det är lugnt. Det är ett bra tips!" Ja, jo - om man är så puckad att det inte redan är en självklarhet. Och var det en nyhet för någon häpnas jag. Till lunch blev det morotsbiffmacka. Struntade i mitt eget seminarium och gick på M:s föreläsning istället. Arne Trageton (söt, liten, snurrig gubbe från Norge) föreläste om "Att skriva sig till läsning"-metoden. Vill ju skriva om den metoden i mitt examensarbete. Och Trageton verkar bara föreläsa i Göteborg en gång var 5-6 år. Läge att passa på då. Det var intressant, men svårt att hänga med på alldeles för snabb norska.
Runt tretiden tog det slut och jag åkte hem. Sitter hemma nu. Fastnade här. Har inte kommit igång. Jag som ska läsa kurslitteratur och diska det stora berget disk. Måste komma igång. Men det finns ingen som helst motivation för den här kursen. Uppmuntran, please!

Ps. Jag är kär!